Don't worry, be happy?

Priset man betalar för att vara tillsammans med en fotograf.

Snart ettårsdag för SoS fast framtiden är fortfarande oviss känns det som. Även fast jag känner behovet av att fortsätta blogga känns det ibland svårt att få ut allt på ett konstruktivt sätt. Det går ju liksom bra nu. Förr kunde man spy galla över all skit som hände eller för saker som inte hände. Fast nu går det som sagt bra. Nästan lite för bra för att vara sant känns det som. Skolan flyter på, tillsvidareanställning på jobbet och jag har en väldigt fin flickvän. Vissa hävdar att det är på tiden och det är allt jag förtjänar. Och visst, jag mår bra. Det gör jag. Fast av någon anledning känner jag ändå en krypande ångest inom mig. Något som ligger och gror. Jag vet inte om det beror på eventuella framtidsplaner eller något annat.

Jag är nog i ärlighetens namn väldigt rädd för att karma kommer att bita mig i röven vilken sekund som helst. För det ska inte vara såhär. Det ska inte gå så här bra för KRZ. För det går ju som sagt bra nu. Men vad händer när jag inte får csn längre för att jag tjänar för mycket pengar, blir återbetalningsskyldig, sedan blir av med jobbet för att jag inte presterar och B gör slut med mig för att hon upptäcker hur jag egentligen är? Vad fan händer då? Ska inte hoppa händelserna i förväg nu men allt går bara alldeles för bra för att vara sant.

Jag måste få bukt på denna blogg.

KRZ säger; Kontra RIP. Ni kommer vara saknade.