Norwegian wood

Utgång var inte aktuellt för mig denna helgen. Riktigt pank. Så det blev lugnt. Det var faktiskt skönt.

Jag sitter nu i soffan och tittar ut genom fönstret och lyssnar på Damien Rice. Det snöar. Det kanske i och för sig inte är så konstigt för årstiden men jag blev genast lite deprimerad när jag vaknade i morse och såg detta. Jag vill bara ha vår. Sol och värme. Det är samtidigt många andra saker jag tänker på just nu. Jag drömmer mig bort till Kalifornien igen, jag tänker att jag verkligen borde åka dit och hälsa på igen. Jag vill tillbaka till Tokyo. Jag vill ha ett jobb. Jag vill samtidigt bo kvar i Göteborg. Det är dock inte många av de sakerna som egentligen är förenliga. Detta inser jag.

Läste ut Norwegian wood av Haruki Murakami igår efter rekommendation av min bror. En mycket bra bok. Om än den var rolig stundvis så fick den mig att tänka på en rad olika saker.

Den fick mig att tänka på relationer, ungdom, vuxenliv, livet, döden, ljuva minnen och bittra minnen. Den fick mig att tänka på Tokyo och den fick mig att tänka Kalifornien. Den fick mig att tänka på allt det jag har och allt det som jag inte har. Den fick mig framför allt att tänka efter.

Jag antar att det bara är one of those days.

KRZ säger; ”death exists not as the opposite but as a part of life”