Vinnare?

Som de flesta av er redan vet eller vid det här laget har förstått så har KRZ ganska dålig motorik. Så har det alltid varit. Jag har alltid snubblat, ramlat, trillat, gått in i saker, stillastående eller gående. Sedan högstadiet så har Swane ständigt sparkat undan fötter eller ben på mig och för det mesta lyckats med mer eller mindre roliga resultat. Antagligen jävligt roliga för alla andra utom för KRZ.

Jag trodde när man flyttade till en ny stad och började studera på universitetsnivå att dessa juvenila uppsåt skulle sluta. Men icke. Åtskilliga angrepp av både Rune och Gunnar som har försökt sig på den stackars motoriskt handikappade KRZ. Skillnaden är, även om det varit nära flera gånger, att jag har ständigt lyckats stå på benen. Jag tror det har att göra med de år av ständiga angrepp från Swane som har gjort att jag fått någons sorts reflex eller försvarsmekanism mot dessa attacker. Vilket jag antar att jag borde tacka Swane för.

Så till både Runes och Lennarts stora förtret har de alltså inte lyckats med att få omkull KRZ. Det de inte visste var att de tydligen inte behöver göra någonting. För nu när jag var nere i Göteborg så lyckades jag att snubbla till ordentligt inte mindre än TRE gånger. Hemska minnen gjorde sig påminda om när jag gick i nian och spatserade mitt på Avenyn och fick käka kullersten. Platt pladask med ansiktet före. Jag gjorde mig inte direkt illa, det var mer min stolthet som fick en törn(ja, jag har faktiskt haft stolthet en gång i tiden). Folk frågade hur det gick och hjälpte mig upp. Det var visserligen inte riktigt så illa denna gången men det var antalet gånger det var riktigt nära. På en promenad på cirka en kvart ramlade jag då alltså nästan tre gånger. Jag tror inte KRZ och kullersten kommer väl överens. Den som är i Göteborg i sommar lär få se mer.

Det var inte de enda jobbiga grejer som hände när jag var nere i Göteborg. När jag kom hem så upptäckte jag att jag var utelåst. JAPP!KUL! Mamma skulle lämna nyckeln hos grannarna till min brors lägenhet men hon hade ju givetvis gett dem fel nycklar.
Det ordnade sig till slut men sedan när jag skulle åka hem lyckades jag med det betydligt jobbigare konststycket att tappa bort mitt boardingpass. Det enda jag minns är att jag hade det innan jag gick igenom säkerhetskontrollen och röntgen och när jag kom ut från röntgen hade jag den inte. PANIK! Kallsvett. Inte visste jag vad som sker om man inte har sitt boardingpass. Jag såg förmodligen alldeles blek och skräckslagen ut för säkerhetsvakten som stod bredvid mig frågade om jag behövde gå ut igen.

KRZ: "Nej, jag har tappat mitt boardingpass"
Säkerhetsvakten: "Jaha…"

TACK FÖR DINA TRÖSTANDE ORD OCH HJÄLP ATT HITTA DET, AS!!!!
När jag letade vidare bland grejerna jag lagt på bandet och fortfarande inte hittade boardingpasset blev jag orolig på allvar. Till slut efter febrilt letande och lite surt snack med vakten, som förövrigt tog min tandkräm för att förpackning var 50 ml för stor(den var dessutom nästan slut men jag är ju en terrorist), så hittades boardingpasset under rullbandet. Jag har ingen aning om hur det hamnade där.

Men även om det mesta kanske tyder på motsatsen så skulle jag även hävda att jag är en vinnare(i alla fall idag) för jag fick nämligen jobbet jag åkte ner på intervju för!KAAAAACHIIING!!!!!

KRZ säger; Passa dig för kullersten