Psykologisk krigsföring

Idag vaknade man upp av att solen sken. Ja, det är ta mig fan sant. Det är väl första gången på ca två veckor som man får någon strimma sol på sig. Jag försökte få så mycket som möjligt. Det innebär att det blev ungefär den tiden det tar för mig att gå från studentghettot till skolan. Det vill säga ca 10 minuter. Japp.

Helgen blev ju, inte helt oväntat, onykter. Eftersom grabbarna grus har tenta i veckan så var det Rune, Gunnar och undertecknad som fick förfesta själva för att sedan möta upp Gertrud på Club Zoo. Jag må säga att det var en ganska händelselös kväll och vid närmare eftertanke hade jag inte särskilt roligt. Det roligaste med kvällen var att man fick festa med Gertrud eftersom det var ett tag sedan.

Dagen efter slår jag vad med Gunnar om att jag minnsan kan få i mig två stycken såna där konstiga deg grejer med ost på. Pittsa tror jag det kallas. I alla fall så tyckte jag att det var en bra idé eftersom jag var jäääättehungrig. Två ICAs fryspizzor blev det, en dubbelmacka. Kände segerns sötma redan vid första tuggan. Men till min förvåning så mättar två stycken ICAs pizzor mer än vad man kan tro. Och det ser mycket mindre ut än vad det egentligen är när man lägger dom ovanpå varandra. Skräll att det blev mycket frust och pust på slutet där men jag skulle fan ha ner dom. Lärdom efter detta, ät aldrig två pizzor samtidigt.

Något som jag har fått bekräftat mer och mer på senaste tid är att världen är förbannat liten. I alla fall Sverige. Till Runes stora glädje har vi av en slump lyckats identifiera Långbruden. Min kompis, kompis har gått i samma klass som LB. Jojo…Vad var det jag skrev om tidigare? Undrade jag inte hur många steg ifrån hjortarna man egentligen var? Ja gud ja... I alla fall, fortsättning följer om denna spännande utveckling.

Dagen började rätt bra men övergick till att bli allmänt pissig. Jag har förlorat två psykologiska utmaningar mot WB idag. Först på väg ut från UB och senare i Café UB.
God damn it.
Först ser jag henne på långt håll komma andra sidan på väg ut till entrén. Jag märker att hon ser mig(eller kanske inte) och hon liksom stannar upp med sin vän vid utgången. Min omedelbara reaktion är att jag tar upp telefonen och ringer Lennart för att verka upptagen och går förbi. Förlust nummer 1. Förlust nummer 2 kom inne på Café UB.
Jag, Rune och Lennart har ett bord och WB kommer runt till bordet brevid, typ en meter ifrån mig och jag låtsas inte se henne. STUPID, STUPID, STUPID!
Jag som bestämt mig för att inte bry mig. Jag ska ju vinna. Kändes inge vidare. Nej, jag ska fan ta mig i kragen nu. Nästa utmaning måste jag vinna. By the hammer of Thor, I’m gonna win!

Och daaaaaaaaaaaamn va Donnan var het idag. Hetare än vanligt. Shit asså. Hon ångade fan sexappeal....tajt......

För övrigt ser jag fram emot Lennarts "Merci" serenad som han kommer framföra inom en snar framtid. Vem vill inte få en låda Merci och en sång som uppvaktning på skolan? Det är klockrent.

KRZ säger; "Merci my little way of saying thanks, merci for being you"